Att ta ton
Jag hänger i Malmö hemma hos Patrik som ska bli musiklärare. Vi har skypemöte med styrelsen vi båda sitter med i och efteråt föreslår Patrik att jag ska sjunga karaoke och han ska spela in det. Jag brukar aldrig uppskatta sånt och jag kan inte sjunga, TROTS att jag alltid var ungen som sjöng solo på skolavslutningar och julavslutningar. Nu har jag inte sjungit på flera år. Men ikväll tog jag mig ton framför Pattes dator.
"Men jag kan verkligen inte sjunga. Jag vet inte ens hur olika toner låter. Jag har inte sjungit på flera år."
"Men alla kan sjunga. Bara välj någon lätt låt som du kan utantill."
"Men då väljer jag något av Aretha Franklin."
Ibland har jag verkligen ingen självinsikt...och alldeles för lite insikter om allt annat också.
Efter falukorven men före festen
ist
Förra Fredagen. Jag ringer upp Maria och frågar om hon vill följa med på inflyttningsfest
i Malmö och det vill hon. Vi ses på tåget och när vi kommer fram till Malmö har jag glömt
min mobil hemma och vi har inte riktigt koll på var festen egentligen är. Men vi åker till Värnhem
och Marias lokalsinne för oss till rätt gata. Vi har båda vistats i området innan med herrsällskap.
Vi fnissar oss fram och pekar och pekar och berättar gamla minnen. När vi lyckas hitta rätt port tror vi att vi kan pusta ut. Men vi kommer in på en gigantisk gård med cirka 70 lägenheter. Vi spejar in i fönstren men ser ingen
som påminner om värdinnan. Vi lyssnar efter partymusik, men det hörs inget. (senare skall det visa sig att de
spelade en lugn jazz och därför gjorde det omöjligt att spåra festen) Vi går upp och ned och upp och ned och tittar på brevinkast. Men vi hittar ingen fest.
Men plötsligt hittar vi en lägenhet vars kök är överfyllt med marsvin och gnagare och illrar. OCH EN FALUKORV. Det hela är en väldigt absurd syn. Maria måste dokumentera den, men glömmer tyvärr stänga av blixten. Mycket snart uppenbarar sig marsvinens ägare i fönstret och vi vet också att vårt agerande inte ens är lagligt.. Mannen ser arg ut. Vi flyr iväg genom trapporna. Springer andfått i högklackat och skrattar hysteriskt. Stannar flämtandes och lyssnar efter steg efter oss. Jag känner att jag lever.
När vi nästan gett upp ställer vi oss nere vid porten och där kommer
värdinnan i en svart vinterkappa. Vi springer massa trappor upp och
landar på festen. Lägenheten som är hyrd i andrahand har EN SVART
SKINNSOFFA. Jag ryser av obehag. Skinnsoffor symboliserar allt jag är
emot. För att försöka försonas med skinnsoffan ligger jag på den ett tag.
(Se bildbevis)
Resten av kvällen spenderar jag med Maria i en säng och ibland tar
vi över musiken och spelar gamla klassiker och dansar. Ingen annan
dansar då. Men det gör inget. Vi har det så mysigt och vi pratar om
kärlek och kvinnor och feminism.
Vi tar tåget hem och sjunger på gamla godbitar och skrattar hela tiden.
/M.
