metafysiken

Jag bor på sjunde våningen i ett studenthus (sjunde himmeln brukar jag kalla det i smyg, jag är en obotlig romantiker trots allt) Jag är väl ett av de där unika fallen som aldrig råkat på bostadsbristens ohämmade örfil.

Jag har aldrig ens förstått att den skulle vara på väg mot min kind. 

Jag tycker om att bo på korridor. Fast jag flyttade ifrån min förra, men egentligen älskade jag verkligen min dåvarande korridor. Den låg bara på fel plats i Lund. I en gammal dagbok läste jag för några veckor sedan en beskrivning om hur det är att bo på korridor.

Jag tyckte den var glasklar:

Att bo på korridor är som att ständigt vara på sommarläger eller kollo. Vissa dagar är det sjukt roligt.

Vissa dagar längtar man bort och vissa dagar är det vattenkrig och sena nätter och snackelisnack. Fast man egentligen skulle släcka lampan och vara tyst kl 22 och det finns inga predikande lägerledare!

Det skulle vara så tyst om man bodde helt själv inbillar jag mig.

Jag kom hem till sjunde himmeln ikväll och möttes i vårt lilla lilla kök av att en kille som gräddade pannkakor (även om jag inte själv åt dom så gav de en oslagbart mysig hemkänsla), en annan kille bakade bröd (känns mysigt och hemtrevligt även det) och någon hade precis kommit hem och köpt en cykellampa.

Vi har en sann fågelskådarefantast i vår korridor. Han hade kanderat getingar i honung. Jag ljuger inte.

- Vill du smaka?

Jag avböjde hövligt men bestämt men kunde inte låta bli att se på när han själv stoppade in dom i MUNNEN och SVALDE.

Det är sånt man får vara med om när man bor som jag gör.

Varje dag har en ny överraskning. I love it. (lät det ironiskt, för det är jag faktiskt inte!)